igår skrev jag en text på fem a4-sidor..
FEM A4-SIDOR!! fattar du hur mycket det är!




Can not understand my mind
write my name all over some blank sheets
kiss my arms
whisper to my pillow
"i am allowed"
I tried my best
I stamped on my own feet
oh purple little ghost inside of me
************************************



Jag vill inte ha NÅGRA kommentarer på det jag kommer säga nu, för det är så sjukt bara




Det känns som om jag vill dö
fast jag tror inte jag vill det



Det  känns som om jag skulle må bättre av att knarka
men jag tror inte jag vill det heller



Det känns som om jag lyckas missa bilar i hög hastighet för ofta
men jag tror inte jag kommer bli överkörd



det känns som ett stort tåg har kört över mig
och så är det nog också



Det känns som jag vill dö
och ibland känns de som att det är min största sanning



och fy skäms vad egotrippat, omoget och instabilt sagt Elsa
Men vad ska jag annars säga?
allt annat känns så uppmålat, sminkat och fult



är det inte bättre, att då erkäna att "visst,  ibland så önskar jag att jag vore död.."



är det inte bättre att visa att man har ont? Än att försöka dölja det, spela lite hjälte, och sen.. dö ändå?



Jag tycker det