jaha, sonjas dator är tydligen virus-drabbad. så mitt senaste inlägg har inte kommit upp!
sug RÖV, sonjas dator.. om du kan!


Hur som helst:
spel spel spel!

satt och kollade igenom mina egna spel där hemma.
(nej, inte mina personliga spel, jag menar sällskapsspelen i bokhyllan, dummer!)
och fann klassiker som monopol, fia, kortlekar, yatxi osv.
(jag behöver väl inte ens gå in på vilken undermening monopol har va?
skaffa alla pengar, lura dina med-spelare, köp så mycke du kan och ÄG HELA JÄKLA STAN!)
hahaha.. sweet ironi!
sen fanns där två andra som ja gillar väldigt mycke. Det ena är RappaKalja.
Ett snabbt spel, som går ut på att använda sin fantasi, för att föra sina medspelare bakom ljuset, och få dom att gå i fällan. Jäkligt kul spel - PROVA DET=)
Det andra spelet är Cluedo.
Ett spel där du ska försöka avslöja dina medspelare ( eller ja, en av dom i alla fall)
Och det roliga är att dom inte riktigt vet om att dom är mördaren, fören hela spelet är avklarat, säg mig nu, är inte det lite som livet?

Vi går alla omkring på våra små spelplaner, som alla är en del av livets stora spelplan. Ingen vet vem mördaren är, man alla går omkring och gissar, när det lika gärna kan vara en-själv!
fult va?
vi känner inte oss själva länge! Vi har blivit så inluttrade i våra spelregler ( som allas är olika, vissa tjuvkikar, eller försöker i alla fall, andra har helt enkelt gett upp, och knaprar prozac som andra knaprar knäckebröd!)

Frågan som etsat sig fast senaste dagarna är, kommer vi alltid att spela spelet? Även som pankisar, på något ålderdomshem ( som antagligen heter refreshmenthome vid den tiden ) ?
kommer våra barn spela det? eller kommer dom inse att det finns viktigare saker, än att flänga omkring och bevisa sig inför andra?

jag våndas, och stryker ännu en gång under; JAG SKA ALDRIG SKAFFA ETT BARN!
inte från min egen kropp i alla fall! sätta ett barn till världen, och så har barnet inte bett om det! vad är DET för räv-spel??
Hellre då hjälpa ett redan fött barn, att ta sig fram och välja rätt väg, utanför eller på spelplanen.

På tal om det, så tror jag spelet är nödvändigt. Vi är så vana vid det! Så fastväxta! Vilka hade vi varit utan  spelet?
Det känns lite som den där nicotinell reklamen! Du vet; fimpa röken - behåll glöden!
Jovisst, fimpa spelet - bli felet!
Jag tror vi är så ett med våra spelpjäser att det hade ruckat om världen så pass, att alla våra prozac hade tagit slut, och emo hade blivit ett måste. sen hade världen begått kollektivt självmord och det hade inte längre funnits någon som läste min blogg!! hahaha!

Nu ska jag ner på en arbetsintervju igen - they alla love me!
Och jag har klätt mig snyggt, jag har lagom med mejk ( non-slut-make-up!)
och jag kommer spela jobbet rakt i mina händer - förhoppningsvis!

Vi ser på lördag hur allting går!
Om jag har rätt kommer det ganska mycke folk hem denna helgen? Och dom har inte spelat enligt våra skånska regler på flera månader!
Good Luck! ;)

Puss Ciao - Elso
-Stella Jacky