I Lördags va ja helt bombsäker på att inget va mitt fel. Att allt va ditt fel.. allt!
Att jag va stackas en, och utsatt. Men femtio koppar te kan förändra en tankegång..
och ja kom fram till dagens absoluta: frågeställning #1!

Är det så att vi följs av våra egna handlingar? det kan ju inte  bara vara en myt..
eller?

varenda människa anser sig allt som oftast vara orättvist, om inte EXTREMT orättvist, behandlad. Men beror de egentligen inte på skuldkänslor man har?
Om jag är otrevlig mot boy#1, och sen blir sårad av boy#2, är de inte så egentligen att han, 2an, har rätt att göra vad fan HAN vill?
och de känslor ja får när han sårar mig, är bara ett bakslag på min egen attityd mot nummer ett?

Jo, det tror jag.

Igår när jag kom hem, luktade hela den nystädade lägenheten starkt som fan av ammoniak. Jag skrek förtvivlat upp mot taket ( där ja ibland inbillar mig att de sitter nån allsmäktig och härskar..)
"WHYYYYYY? varför händer detta MIG? nuuuu??  va har jag gjort för att förtjäna detta!!??"

ja höll käften ganska snabbt efter de, för allt som ja gjort för att förtjäna den där lukten började svämma över i huvet.. hehe.. sorgligt..

efter några timmar höll mitt huvud på att gå sönder (av lukten). Jag hade letat igenom hela lägenheten men inte hittat något alls.. skrämmande..
så jag traskade hem till mamma, och funderade, över allt orättvist, och allt som ja inte förtjänade..
det va ganska mycke kom jag fram till!

och så vaknar jag en måndag morgon, och inser att allt orättvist jag kom på kvällen innan, antagligen är egna skuldkänslor..
är inte de jävligt typiskt??
precis när man börjat få fason på tankarna, och insett att alla andra gör fel, och bara en själv gör rätt, så kommer de en second thought; DET ÄÄÄÄÄR DITT EEEEGETE FEEEEEL..
fan då!

men du, de e måndagmorgon.. Vad har du gjort fel?
Har du tusen orättvisor? Ja du har du antagligen tusen fler skuldkänslor..