det är ju helt sjukt, att en kväll kan kännas så jävla mycke!
och nu menar inte jag i huvudet, utan i min mage - går det så jävla RUNT

det känns som om jag har stått vid denna äckliga jävla klippan i en evighet ( ja ungeför sen den 15 juni 2005)
och velat hoppa för att dö hela tiden, men aldrig vågat.
och nu, känns de som någon knuffat mig ut för den klippan, men istället för att dö, så bara viner jag ner mot någonting och det är bara lite obehagligt, men mer kittlande!

fan då, jag skulle ju inte
falla
utför den jäkla klippan